Liam, idag är det ett halvår sedan du lämnade oss och denna världen. Sex månader. 185 dagar sedan världen som vi kände den försvann med dig.
Jag saknar dig så innerligt mycket, varje dag är en kamp att ta sig igenom. Vissa dagar går det lite enklare, andra dagar är det tungt. Alla fina, vackra och ljusa minnen av dig är lätt att bära med sig. Sorgen, saknaden och tomheten efter dig är tung att släpa på.
Kan inte sätta ord på vad jag saknar mest med dig. Din energi? Ditt skratt? Din fantasi? Din glädje? Din röst? Dina idéer? Eller så är det så enkelt att jag saknar dig. Precis som du var.
Idag har vi varit i Bollalt och firat din kusin. Blev en lugn promenad i skogen. En minnenas promenad. Vartenda träd, vartenda sten. Vart vi än går här, påminner allt om dig.
♡ ♡ ♡
Den senaste tiden har jag gjort en digital minnesplats för dig. Fast egentligen är det din hemsida som du hade när du var liten. Du ville ha den för att du nog var nyfiken på vad jag sysslade med. Du ville ha den för att lägga upp olika bilder på bussar som var ditt stora intresse då. Nu får vi förhoppningsvis samla fina minnen från nära och kära, de som kände dig eller de som hade fått den äran att träffa och berörts av din aldrig sinande fantasi. Är inte helt färdig med den och kanske inte heller kommer att bli det, men jag hoppas att jag en dag kommer få ork att skriva klart din historia.
♡ ♡ ♡
Var hos dig i morse och mötte solen. Ikväll blir det nog en längre stund hos dig. Trivs så bra att sitta och hålla dig sällskap. Sov gott, lilla du.
Liam ♡∞