Jag går ensam på den mörka, ödsliga vägen. Ner till den alltid så fina parken med dammen. Där, jämte rönnen och bänken, har någon satt en liten stolpe med en skylt. På skylten står ditt namn och två årtal. Varför står det en skylt med ditt namn där? Och vem har satt den där?
Du var ju nyss här hos mig. Det var väl ändå igår jag pussade dig godnatt för sista gången? Men ändå känns det som en evighet sen. Jag får inte ihop det. Är du verkligen borta för alltid? Ska jag verkligen inte få träffa dig igen? Krama dig. Pussa dig. Säga att du är den finaste killen i hela världen? Jag får inte ihop det. Hur ska jag orka? Jag vet inte om jag orkar. Resten av ett liv utan dig.
Jag saknar dig, Liam. Jag saknar dig så att det gör ont, både i kroppen och i själen. Jag vill bara ha dig tillbaka, älskade Liam.
Liam ♡⇢∞
