Du skulle ju bli stor,
du hade ett helt liv framför dig.
Du var redan på väg.
Så många planer för ditt liv.
Målen var uppsatta,
vägen dit var utstakad.
Alla drömmar du hade,
som väntade på att förverkligas.
Men någonstans på vägen dit,
slocknade lågan.
Lågan som lyste upp våra liv,
som visade oss vägen.
Nu vandrar vi i mörker,
vilsna, i tomhet.
Utan dig.
Alla minnen som skulle skapas,
glädjen vi skulle dela.
Skratten som skulle skrattas.
Men nu faller tårar på våra kinder,
tårarna för dig.
De kommer aldrig sina,
det blir aldrig bra igen utan dig.
Vad var det som fick dig att gå?
Den eviga frågan, utan svar.
Jag önskar att jag visste,
att du hade gett mig chansen.
Jag hoppas att du har det bra.
I vindens sus, i solens strålar,
i regnets droppar.
Vart du än är,
finns du alltid i våra hjärtan.
Du gick före, vi kommer efter.
Visar vägen, som alltid.
När vi ses igen,
ska jag aldrig släppa taget.
Då är vi för evigt.
Liam ♡⇢∞