Hösten kommer så sakteliga intågandes, med mörkret i sitt släptåg. 50 dagar har passerat sedan du tog ditt sista andetag, när ditt hjärta slutade att slå. Mitt hjärta står still och kommer att göra så för evigt. Det avgrundsdjupa hålet i mitt hjärta kommer alltid att vara där. Smärtan i mina tankar över att du inte är nära kommer aldrig att tyna bort.
Jag gråter mig till söms och tårarna gör sig till känna när jag vaknar. Däremellan jagar jag drömmar med dig utan att lyckas fånga dem. Jag försöker hålla mig upprätt med en fasad, men där under finns alltid tårarna närvarande.
Längtan efter dig blir bara starkare och starkare för varje andetag jag tar. Jag kämpar med att behålla minnena av dig. Där är bara ljusa minnen. Tanken på att de ska blekna gör mig både rädd och ledsen. Vill att de ska etsa sig fast på näthinnan, så att jag kan se dig överallt trots att du inte är där.
Tomheten som du lämnade efter dig är som ett svart hål. Jag skulle göra vad som helst för att du skulle komma tillbaka, bara för en minut, så att jag kunde få säga att jag älskar dig en sista gång igen.
Liam, älskar dig till evigheten.
♡⇢∞