Älskade Liam, idag är det fyra månader sedan den där helt vanliga torsdagen förhandlande våra liv till evigt kaos. Fyra månader sedan du valde att lämna oss. Fyra månader sen du gick ut genom dörren och inte kom hem igen. Fyra månader sedan din själ gav sig ut på nya äventyr. Visste du verkligen vilken bottenlös saknad du lämnade efter dig? Vilket enormt hål av tomhet du lämnade efter dig? Förstod du inte hur mycket vi älskade dig? Älskar dig. Kommer alltid att älska dig i all evighet.
Jag saknar din enorma kärlek som inte hade några gränser. Ett hjärta som alltid rymde dem som hade gjort sig förtjänta att få älskas av dig. Ditt hjärta som aldrig gjorde någon skillnad på någon, kille eller tjej, ung eller gammal. De som förtjänade den fick din villkorslösa kärlek.
Jag saknar din fantasi och nyfikenhet som var oändlig, du hade alltid någon idé, en lösning på allting. Alltid ett nytt projekt på gång, ville alltid göra något. Var det inte att bygga en lådbil eller fixa i trädgården så var det få vara ute i naturen. Gå en promenad. Upptäcka någon ny plats. Eller åka till en plats som du höll kär.
Jag saknar din drömmar. Du hade så fina planer för hela ditt liv. Det kändes redan som om du hade ställt ut vägvisarna som du bara skulle följa. Alla fina minnen du, vi, skulle skapa. Du hade en så fin framtid till mötes, allt fanns där för dig.
Men framförallt saknar jag dig. Hela dig. Alt få hålla om dig, ge dig en puss på pannan. Bara vara med dig. Göra saker med dig. Följa dig vid din sida. Säga att jag älskade dig. Även om du sällan sa det tillbaka så hade det bara varit ord för dig, för du visade alltid med handlingar att du älskade oss. Tänk om alla hade varit bara en bråkdel av dig, då hade världen varit en mycket bättre plats.
Men så kom den där dagen då allt rycktes undan för dig. För oss. De där sekunderna som förändrar allt. För alltid. När tiden stannar, när livet tar slut. Världen vänds upp och ner och aldrig kommer sig bli lik. När glädjen försvann ur själen och sorgen tog över. Förpestade allt, gjorde allting mörkt. Älskade Liam, jag saknar dig så oändligt mycket.
Livet blir tyngre för varje dag som går. En dag till utan dig. Det blir en dag mer sedan jag såg dig för sista gången. Sista gången jag fick säga godnatt till dig. Sista gången jag fick krama dig. Sista gången jag fick pussa dig. Men jag fick aldrig säga hejdå. Önskar att du hade kommit tillbaka, bara för en minut, så att jag kunde få säga hejdå till dig.
Men det var inte sista gången jag sa att jag älskar dig. För det kommer jag att säga till dig varje dag, för resten av mitt liv.
Älskar dig, Liam.
Liam ♡⇢∞